Till de Heliga …


Jesus Petrus Paulus

Till de heliga i Östernärke

När Paulus skriver brev till församlingarna adresserar han breven: ”Till de heliga”.  När man läser detta kan man tro att de är felfria, att de inte gör några elaka eller dumma saker mot sig själva eller andra människor. Men så är inte fallet utan Paulus uppmanar dem att lämna felaktiga vanor och leva ett mer utgivande liv för andra.

Helig kan vi inte bli genom prestation eller ett felfritt liv. Det handlar inte om vad vi gör utan vad Jesus har gjort för oss. När Gud ser på dig och mig så ser han oss genom korset där Jesus dog för våra fel och brister. Det är utifrån hur Gud ser på oss, som Paulus kan adressera breven ”till de heliga”.

Gud älskar oss och det var därför Jesus kom till jorden. Han lämnade härligheten hos Gud för att födas som ett litet barn på jorden. Han identifierade sig med oss människor och levde under våra villkor. Han fick känna på hur hårt det mänskliga livet kan vara. Jesus var hemlös, flykting, hungrig, törstig, trött, han grät, drabbades av ångest och dödsångest. På så sätt förstår Jesus oss när vi hamnar i nöd av olika anledningar och han hör oss när vi ber på hjälp. Jesus lovar att vara med oss alla dagar, både dagar av glädje och sorg. Han sviker oss inte. Jesus är den ende som levt här på jorden felfritt utan att ha syndat.

Ängelns budskap till herdarna på julnatten var:  Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Det är tack vare Jesus som vi kan kallas heliga. Människan är guld värd för Gud.  Det gäller inte bara här och nu utan vi har Guds löfte om att livet fortsätter efter döden, som hans heliga, hemma hos Gud. Trots våra brister och svagheter är vi idag heliga i Guds ögon. Vi är inte felfria, vi har mycket att jobba på. Vår bön är: Gud låt mig förvandlas genom din Ande så att jag blir mer lik Jesus. 

Jag önskar er en fridfull jul, välsignad av Gud.

Lars-Inge

 

 

 

 

 

 

Facebooktwittergoogle_plusmailFacebooktwittergoogle_plusmail

Församlingen

 

Gud har satt församlingen mitt i världen.

Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland folken, omgivet av främmande länder (Hes.5:5). 

Gud utvalde Israels folk till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden. Genom sin tillbedjan, gudstjänster och vardagsliv skulle de andra folken inse att Israels Gud är störst. Deras gemenskap med Gud skulle väcka längtan hos andra människor, så att också de sökte Gud och tillbad honom.

I Jerusalem fanns ett stort tempel och i det innersta rummet bodde Gud. Genom profeten Hesekiel talar Gud så här:

Min helgedom skall stå hos dem för all framtid. Min boning skall finnas hos dem. Så skall jag vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Då skall andra folk inse att jag är Herren, som helgar Israel genom att min helgedom finns bland dem för all framtid (Hes.37:27-28).

Tyvärr vände Israels folk Gud ryggen vilket medförde att andra människor inte såg eller sökte Gud.

Idag är församlingen Guds tempel, i vilket Gud bor. Församlingen är det folk som tillber Gud, firar gudstjänst och i vardagen lever ut sin tro. När Jesu lärjungar lever med en fast blick på Jesus, blir de världens ljus och jordens salt. På så sätt kan Guds kropp, som är församlingen, göra skillnad i en värld där ensamhet, splittring, och våld råder.

Genom tron på Jesu blir vi systrar och bröder. Var och en har fått naturliga och andliga gåvor som vi får använda för andras bästa.

När troende stöder och hjälper varandra blir det ett starkt bevis på Guds existens. Då tänds ljus och hopp i en värld som präglas av egoism, egen tillfredställelse och vinning.

Varje människas största behov är att bli sedd och älskad och att få betyda något för en annan människa.  Därför har Gud placerat församlingen, mitt i världen för att vi ska vara ljus och göra skillnad så att fler människor får upp ögonen för vem Gud är.

Lars-Inge

 

 

 

 

 

Facebooktwittergoogle_plusmailFacebooktwittergoogle_plusmail